guldsilverkoppar

Jag och mamma kom just överens om att byta väskor med varandra för en obestämt tid framöver. Eftersom jag har gått och spanat in hennes svarta skinnväska i smyg ett tag nu, och hon tydligen gjort detsamma med min Friis&Co väska, men ingen av oss ännu vågat ta "första steget" beslöt jag mig idag för att föreslå det. Hon instämde entusiastiskt.
Så började hon tömma sin väska, och jag min. Sedan lämnade hon över sin svarta skinnväska och jag tog emot den med öppna armar, och skulle sedan räcka över min beige/guldiga Friis-väska till henne.

Då slogs jag plötsligt av en känsla av olust. Det var liksom en blandning av obehag, rädsla och motvilja. Jag insåg vad jag var påväg att göra. Lämna över ett av mina heligaste föremål - min väska - till en vilt främmande människa (okej nej, nu gick jag överstyr, det var bara mamma, men ändå!).

Jag funderade länge och väl, och slutligen förklarade jag att jag har tre grundregler som gäller för att hon, eller vem som helst annan, ska få använda en av mina väskor:

1. Stäng inte magnetknappen!* Jag har av egen erfarenhet upptäckt att om man öppnar och stänger magnetknappen alltför många gånger tär det på den, och slutligen går den sönder/lossnar. Dessutom finns det ingen mening med det då man ändå har en utmärkt fungerande dragkedja som ser till att väskan förblir stängd.

2. Ingenting som smular/kladdar/blöter ner får ligga i väskan utan en tätt förslutande påse runt sig. Även denna regel har jag lärt mig den hårda vägen, dvs. egen erfarenhet.

3. Ställ aldrig, och då menar jag ALDRIG, ner väskan på golvet, och i synnerhet inte toalettgolvet. Det här gäller inte pga. några obehagliga erfarenheter utan av rent sunt förnuft. Det är så stört äckligt så det finns inte, vet ni hur mycket snusk som finns där på marken eller t-banegolvet där ni ställer era väskor, och sedan lägger dom i sängen, på soffan eller andra mysiga platser ni kommer lägga er på sen? Fyfan säger jag bara, fyyyfan!