Get on your dancing shoes
Ok, 15 minuter blev visst lite mer än 15 minuter. Typ 15 minuter + 24 timmar. Men så kan det gå om man heter Stephanie. Jag har för övrigt konstaterat att det är måndag idag. Vadå sa du? Vill du ha lite random info om måndag? Okej då, eftersom jag ändå inte har något bättre för mig (förutom att plugga till prov och göra läxor, men sånt är ganska lätt att prioritera bort). Jag har ätit vindruvor idag. Me like. Jag har lyssnat på bra musik idag (vars texter får mig att sitta och le på t-banan, vilket J o J har gett mig tillåtelse att göra). Jag har även fått min projektgrupp, och lyckligtvis nog känns det bra, riktigt bra. Vi har iofs bara haft en lektion tillsammans so far, men att döma av den så är min projektgrupp bra. Yey. Jag har promenerat med Thea i solen. Och jag har insett att jag tycker om hösten så länge solen väljer att hålla oss sällskap. Hösten är riktigt vacker faktiskt, och den har väckt ett litet kreativt frö inom mig, så jag känner värsta suget efter att måla. Och dansa. Och sjunga (även om jag inte "kan"). Och spela gitarr (även om jag inte kan, notera att det är ett kan utan citationstecken). Hösten har även återuppväckt mitt shopping-sug som jag inte känt av på väldigt länge, och det oroar min plånbok. Igår köpte jag en klänning, får hoppas att det stillar begäret ett litet tag iaf.
På torsdag ska jag på idol-inspelning förresten, men jag har inte sett ett enda avsnitt av idol ännu så jag har ingen aning om vilka deltagarna är eller nånting. Fast det hade jag ju inte sist heller, men det blev väääldigt roligt ändå (speciellt tack vare den övertrevliga dans-killen som tyvärr inte var så duktig på att sjunga och åkte ur... Men han var snygg.). Nej nu ska jag nog gå och poppa popcorn, jag fick värsta rycket och kände att jag måste ha. Appropå popcorn fick jag idag reda på att vår lärare brukar beställa 2 mellan-popcorn menyer när hon går på bio. Hon äter upp båda själv. Är det inte underbart? Äntligen en vettig människa som insett det fantastiska med bio-popcorn! Känns ju skönt att världen är på väg åt rätt håll iaf... Men micron väntar på mig, ni får ha en trevlig kväll, pusspuss!
Det här är en låt som jag blir glad av.
ps. Kolla in mina länkar här till höger (jag skrev vänster först, bra att jag inte har lärt mig höger/vänster än, kanske är tur att jag inte börjat övningsköra ännu?). En länk låter lite extra rolig eller hur?
?
Jag var just i färd med att skriva ännu ett av mina otroligt givande inlägg när en jeanette dök upp och avbröt mina tankar, så nu ska jag ut på promenad. Adjö, jag återkommer om 15 min (yeah right) o skriver ett riktigt inlägg. Det här var ju nödvändigt att publicera. Puss.
She's not nice, she's pretty fucking far from nice
Det senaste dygnet har bestått av humörsvängningar. Fråga mig inte varför, jag vet inte, jag är sån ibland. Jag har blandat känslorna jätteglad, depp, stress, lättnad och lite annat smått o gott. Så det kan gå. Nu är det iaf på topp igen. Trots att jag är halvvägs till pank (fick pengar i fredags) och min och Matildas ekonomiska spar-plan för oss båda går ganska... sämst. Som tur (?) är fyller vi ju år 30+31 december, o planerar att önska oss varsin Thailandsresa ungefär. Hoppas det går vägen. Men men, det ska jag inte tänka på nu för nu ska jag tänka på att jag såg Sugarplum-pojkarna spela för ca 4 timmar sedan, och det var riktigt härligt, och sen skrev de på min gratis affisch, det var också härligt, och sen skrev de på min nyinköpta SPF skiva, det var härligt det med, och sen fick jag silverkladd på fingret för färgen hade inte torkat (trots att Kristian varnade mig för det), det var inte så härligt men det gjorde inget för jag var glad ändå.
Snygga rockpojkar, underbara melodier, vackra texter.
Dessutom har jag fått leka med Johanna idag, och det var definitivt riktigt jätte-härligt. Kom på mig själv med att sitta och le på bussen hem förresten, jag gör det då och då nuförtiden har jag märkt, och det är ju trevligt, förutom när någon annan bussresenär får syn på en och kollar på en med en blick som säger "varför sitter du och ler för dig själv, har du psykiska problem?" och man måste sluta le för att inte skrämma sina medpassagerare. Eller så tar man fram sin mobil och låtsas att man läser ett sms och ler åt det. Eller så tar man fram sin mobil och läser ett sms och ler åt det. Äsch, jag är lite för trött för att skriva just nu (ja jag är medveten om att klockan bara är strax efter 21, men har man inte sovit mer än 3 timmar kan man bli trött klockan 21) så nu ska jag nog gå och sova. Eller först ska jag äta lite Lindt-choklad, sen ska jag sova. Jag kommer förmodligen få en sockerkick av chokladen och bli pigg så jag inte kan somna, men det struntar jag i för Lindt är den godaste chokladen i världen. Godnatt!
Jag kanske borde lägga upp en video med SPF, men just nu är jag så stört beroende av den här låten så den förtjänar en plats här; Give it up for Arctic Monkeys - Bigger boys and stolen sweethearts. Ett mästerverk.
Måste bara tillägga...
...efter kliande på hand, knä, mage och fot. Till myggan som uppenbarligen bor i mitt rum:
I curse the day you were born!
(Ja, det kan hända att jag såg SATC-filmen igår)
Godnatt!
Husmor?
Godafton!
Vet ni vad jag har gjort idag? Om ni inte har pratat med mig idag så hoppas jag att ni svarar nej på den frågan, annars blir jag lite rädd. Men för att alla ska kunna besvara den frågan med ett "ja" ska jag berätta för er; jag har bakat! Och igår, då bakade jag också. Ni kan säkert lista ut vad jag gjorde i fredags... that's right, jag var i skolan. Och bakade, förstås. Men gå nu inte och tro att jag har fått någon slags psykbryt eller typ kommit i en ålderskris och tror att jag är 70 eller nåt, det är faktiskt inte så illa som det låter. I fredags, när jag kom hem helt slut efter att ha lekt guide åt min fina göteborgskusin+vän, hade jag 2 timmar att fördriva tills jag skulle infinna mig i det Elinorska residentet. För att minimera risken att jag skulle falla i djup Törnrosasömn, en risk som ofta är ganska stor när jag kommer hem och är helt slut, beslöt jag mig för att baka en kladdkaka. Den skulle hålla mig sysselsatt, och förhoppningsvis senare även uppskattas av familjen, och E, J och J under ett SATC-maraton (jag minns inte saker som att t ex J (första eller andra J:et, välj själv) är laktosintolerant. Men jag minns att Carina Berg är det.) I vilket fall som helst, där har ni anledningen till min husmorssyssla i fredags.
Lördag då? Nja, det var väl inte så mycket mer intressant än att jag vaknade upp, ganska väldigt jättesent (ungefär så sent som var normalt för mig förr i tiden). Stegade ner i köket, öppnade kylskåpet och fann inget av intresse. Beslöt mig för att baka super-enkelt, super-gott bröd till frukost. Och vips så fann jag mig återigen fast i denna husmorssyssla.
Och ikväll, ja då fick jag ännu ett ryck. Efter att ha grupparbets-pluggat, shoppat kalender, spanat in streetmarknad, tagit ett långt, varmt, hallondoftande skumbad, och samtalat med en kär vännina (det är bara så mycket roligare att skriva än "kompis"), kände jag ett starkt sug efter american pancakes. Det måste vart brunchen förra helgen som fått det att slå slint i mitt lilla huvud. Hursomhelst så står jag helt plötsligt återigen i köket med kokboken (även kallad Första kokboken, för barn från 7 år med illustrationer och ordvitsar av lägsta möjliga klass) i högsta hugg och vispar ihop en liten smet, förvånansvärt enkel liten smet faktiskt, och glufsar efter ca 30 minuter i mig dessa ljuvliga pancakes. Måste även påpeka att min käre mor och far till sin förtjusning bjöds på detta delikata mål, och uppskattade det lika mycket som jag själv gjorde. Så det var alltså inte bara jag som tyckte om det. Ville bara poängtera det, eftersom jag är lite partisk och ni kanske skulle tvivla på att det faktiskt var gott på riktigt. Så, då var det förtydligat.
Nu börjar det bli sent och den lilla husmodern ska röra sig mot sängen, men jag hoppas att ni uppskattade att läsa om mina bedrifter i köket. Sov så gott och baka mycket (?), puss!
Alltför länge sedan det lades in någon musik här. Så varsågod, njut av Arctic Monkeys som brukar vara en del av mitt öronsällskap på väg till skolan om mornarna. Den här låten är ganska så asbra. Videon är också lite lustig.
Knäppgök
(Rubriken har inget konkret med inlägget att göra, visste inte vad jag skulle skriva för rubrik och skrev det första jag fick syn på på skrivbordet, dvs. ett kort från Miccans fest som kommer härifrån http://knappgok.se/)
Jag ska egentligen gå och lägga mig nu, som vanligt alltså, men först blir det bara en kort resumé av helgen (kort på riktigt, inte Julia-kort..;P)
Fredag: mys med fina vänner, dricka té, prata och äta himmelsk goda cocosbollar<3
Lördag: världens godaste brunch med familjen på Sirap, spatserande på stan, födelsedagsmiddag med andra fina vänner i Nacka<3
Söndag: mest sönderlyssning av bra musik och roliga intervjuer (o depression över att jag inte kan gå på SPF på Debaser på tis, för jag är inte myndig...)
För att summera; en perfect helg som gör att hösten inte känns så tung som den borde (om man bortser från den där parantesen som stod på söndagen). Förresten träffade jag och Lina idag en kvinna som går till kyrkan varje måndag och tänder ett ljus för sin man som dog för 30 år sedan, hon har gjort det sedan dess och det tycker jag är väldigt fint gjort av henne. Sen har vi även blivit bjudna på saft och rulltårta, det tycker jag var väldigt fint gjort av mannen som bjöd oss, och min mage håller med mig. Godnatt!
(Det här blev inget roligt inlägg, jag vet, men håll ut, det kanske kommer i sinom tid...)
I was dancing when I was twelve
Jag planerade egentligen att inte blogga idag, eftersom dagen i princip inte har bjudit på något mer spännande än champinjonsoppe-kokande och fleece-tröje-förstörande, men så i sista sekund ändrade jag mig. Jag vet inte riktigt varför; kanske för att jag läste Johannas kommentar till föregående inlägg, kanske för att jag var extremt uttråkad och ändå inte hade något bättre för mig. Vad vet jag? Jag kan i alla fall ursäkta mig med att om Sugarplum Fairys sångare kan blogga om tvål-dofter och tuggummi-smaker (och få typ 50 kommentarer på inlägget ifråga, läs mer här: http://blog.myspace.com/index.cfm?fuseaction=blog.view&friendID=39608343&blogID=431556776) så kan jag minsann blogga om champinjonsoppa och fleece-tröjor! Fast det klart, han är ju rockstjärna... och snygg... och rolig... Fan då, min ursäkt kanske inte funkar trots allt. Nej ni får väl inte höra den spännande historien om soppan (som för övrigt resulterade i brännmärkena jag nu har på min tunga, en kommentar till detta: Aj!) eller den mystiska fleece-tröjan (visste inte vad jag skulle lägga till för adjektiv framför fleece-tröjan, tog därför första, bästa, minst passande=mystiska). Too bad for you!
Just det, bör även lägga till att jag är sjuk, vilket delvis förklarar denna händelselösa (om nu champinjonsoppe-kokande och fleecetröje-förstörande faller under den kategorin) dag.
Andra tecken på min sjukhet, och där tillika även uttråkhet, är att dagen även spenderats så som följer:
- Googlandes på Victoria Beckhams nya haircut (the poxie, wtf vem bryr sig, egentligen?)
- Sovandes
- Googlandes på jordens undergång, aka. LHC, aka. CERN:s senaste, "något" uppmärksammade, experiment
- Sovandes
- Läsandes Sugarplum Fairys blogg (haha skyll på uttråkhet, som att jag inte skulle läst igenom den annars)
- Sovandes
- Tittandes på Billy Elliot (och där även anledningen till detta inläggs rubrik)
Så, hur känns det efter att ni läst igenom detta? Som att ni kastat bort de senaste 2 minuterna av ert liv på något helt värdelöst? Jag ber isåfall om ursäkt för detta, men ni kan ju alltid trösta er med att tänka på vad jag har kastat bort hela den här dagen på (hint till er som inte är så snabbtänkta: se ovan)...
Nu ska jag nog gå och sova, mitt huvud känns tungt att hålla uppe. Ett tips till er som inte ska gå och lägga er är att lyssna igenom denna låt http://www.youtube.com/watch?v=Y6kYhm6byts&feature=related (funkar inte att lägga in youtube-videos i inlägget) och liksom jag gråta till Gustaf Noréns obeskrivligt vackra munspeleri (är det ett ord?) och Björn Dixgårds obeskrivligt vackra stämma. Är förresten också ett tips till er som ska gå och lägga er, för den är lugnande, och om man är trött kanske även sövande...? Godnatt!
ps. Det här inlägget borde ha något slags bloggrekord i omnämnande av champinjonsoppa och fleecetröja, eller vad tror ni?
The time has come...
...för the long lost blogg-drottning (what?) att återuppta sitt meningsfulla (what igen?) bloggskriveri. Yes det stämmer faktiskt, jag (för er som inte förstod det syftade jag på mig när jag skrev long lost blogg-drottning, jag förstår att det inte kan ha varit lätt att lista ut) har efter diverse påtryckningar (läs: 2, eller möjligtvis 3 personers önskan, om man räknar in mig själv) insett att det inte går att skjuta på det längre. Det är slut på sommarlovet, och därmed även slut på bortförklaringar till att inte blogga, även om det inte finns något vettigt att skriva. Så från och med nu kan ni räkna med nya regelbundna meningslösa inlägg med mindre än 3 månaders mellanrum (yey, grattis till er ca 2 bloggläsare). Det var väl allt jag hade för tillfället (you get my point med meningslösheten?) men vi hörs ju snart igen!
Jo förresten, kom på, jag hade ju faktiskt en viktig (notera min definition av viktig) nyhet att deklarera: min rosa lilla baby, aka. nokia 611, har nu officiellt avlidit. Det tynger mig att behöva tillkännage detta, men jag tror att vi alla kände på oss att slutet var nära. Dock har jag ett i sorgens stund något glädjande besked, och det är att jag tror att jag har valt ut en värdig efterträdare till min bebis, och den ser ut såhär:
Vad tror ni, kommer den klara av ansvaret som ersättare till the best (=snyggaste) not so working phone in the world? Vi får väl helt enkelt hoppas och se!
Nu ska jag fortsätta lyssna in mig på Sugarplum Fairys nya album som underbart nog ligger ute på deras myspace (www.myspace.com/sugarplumfairyborlange) och sedan gå och lägga mig. Sov så gott alla ni förkylda och oförkylda barn där ute, puss!
ps. vad gäller regelbundenheten med mina inlägg har jag ännu inte lovat något annat än mindre än 3 månaders mellanrum, vilket tekniskt sett skulle kunna betyda 2 månader och 29 dagars mellanrum. Dock ska jag försöka skriva betydligt oftare, men för att inte få upp era (2 personers) förhoppningar tänker jag inte avge något löfte, just so you know:P
Jag skulle även vilja passa på att be om ursäkt för min extrema över-användning av paranteser, men dom är helt enkelt en del av mig så det är bara att vänja sig, om ni inte redan gjort det... Blir det för komplicerat kan ni ju alltid hoppa över att läsa paranteserna, men då kommer ni inte förstå mina innersta tankar och syften lika väl, och det vet jag ju att ni vill, so you better read 'em anyway!:D
ps igen. lite kul att mitt "ps." blev typ längre än det egentliga inlägget. Förlåt, bara en liten reflektion av mig, jag ska sluta nu...
