Living on the edge
Jag lät just bli att öppna dörren när det ringde på, trots att jag är hemma! Sitter i köket framför min laptop, precis bredvid våra stora, insynsvänliga fönster, och ser två småungar med stora plastsäckar komma vandrande emot mitt hus. Förmodligen ska de försöka få mig att ge bort våra pantburkar för att de ska kunna åka på någon klassresa eller dylikt. "Fuck!" tänker jag. Den olycksbådande föraningen visade sig vara korrekt, strax därefter hör jag plingklockan ringa. Jag springer in i badrummet och låser in mig. Och tänker "hoppas att dom inte såg mig", 100% säker på att de sett mig. De plingar 2 gånger till, sen ger de upp. "Din egoistiske jävel" tänker de förmodligen. Jag ser mig själv i spegeln och mitt samvete mår lite bättre. Pappas för stora fleecetröja, med lite sylt på ärmen, gammal halsduk virad alldeles för många varv och därmed snarlik en stödkrage, mjukisbyxor, gårdagens smink utsmetat lite överallt i ansiktet och hår à la skatbo. Inte en chans att jag öppnar dörren i detta skick. Samtidigt fylls jag av en lite upprymd känsla, som en adrenalinkick, som man får när man gjort något riktigt busigt och kommit undan med det. 3 ungar till har kommit förbi och plingat på sedan dess, och varje gång har jag sprungit och gömt mig. Börjar nästan bli som kurragömma, med undantaget att ingen kommer och letar efter mig. Typ som en schizofren som leker kurragömma med sig själv.
Jag är för övrigt inte den enda i kvarteret som är asocial. Såg min granne skymta till i sitt köksfönster för max 15 minuter sedan, och nu när småungarna ringde på där var det ingen som kom och öppnade. Fan vad dålig stil, jag har ju i alla fall en bra ursäkt...
Kommentarer
Postat av: thea
snyggt. snyggt!
svar på din fråga: Lärar-Lina.
hoppas du blir frisk till konserten!! vill ju inte att du ska missa nåt som du sett fram emot ända sen i höstas typ... om inte längre än så... men ah, krya på dig muppsis, så ses vi på måndag ja. glöm inte bort sötvattens-analysen!
puss puss
Trackback
