guldsilverkoppar

och det känns som att jag har gjort allt och ingenting. Den skönaste helgen på länge har seglat förbi, det var riktigt skönt för jag behövde det i dessa stressiga tider av sista skolveckor. Nu måste jag tänka tillbaks, jag skulle tro att senast jag skrev i bloggen var i torsdags. Jo så måste det varit, när jag fortfarande hade reportaget kvar att skriva. Nåväl, reportaget blev klart och inlämnat 23.57, då deadline var 23.59 var det inget ovanligt för mig. Men emellan det att jag skrev i bloggen och det att jag lämnade in reportaget hände en hel massa annat, så låt mig kort sammanfatta det (och förvänta er ingen betoning på kort, ni vet hur bra jag är på att hålla mig kortfattad...)

Wellwell, låt oss dra tillbaka tiden några dygn till en ypperligt tidig fredagsmorgon, närmare bestämt den 22 maj klockan 5.55. Det  var nämligen då jag steg upp och for till Danderyd för att möta Freja och Frida för en intervju med en lite smålustig herre på Mörbyskolan. Let me surprise you - jag var där i tid! Fram tills dess mådde jag bra och var lycklig, inte ens särskilt trött trots denna omänskligt tidiga morgon, och intervjun med läraren Patrik gick hyfsat bra. När det var klart slog vi oss ner på t-banan till Zinken och skolan.

Väl framme i skolan förbyttes mitt välmående till en fruktansvärd smärta i nedre buken - ni kvinnliga läsare känner förmodligen till detta ohyggliga fenomen. Eftersom jag inte hade något speciellt att göra i skolan, utan mest skulle hitta sätt att fördriva tiden fram till 14.00 då vi hade intervju med en nisse på ett företag vid St Eriksplan, vände jag på klacken och for tillbaks samma väg jag kommit - med t-banan till Danderyd och hem för att vila upp mig. 

Framkommen i Danderyd var jag icke förvånad över min alltid lika sämsta timing med bussarna, och valde mellan att vänta 26 minuter på min buss eller ta 610 som gick inom 3 minuter. (Åh, glömde säga att sötaste tanten på t-banan erbjöd mig hennes sittplats när hon skulle av vid t-centralen, inte särskilt nödvändigt men omtänksamt och uppmuntrande när man mår bajs.) Anywho så tog jag 610 och var väl hemma runt 11.40, bara för att inse att jag skulle behöva ta bussen 12.38 för att hinna möta dom andra vid St Eriksplan i tid till intervjun. Wonderful! Not, men inte ska man vara pessimist. Jag vilade ca 20 min och åt sedan lite pasta med ipren, sedan var det iväg igen. Full rulle denna dag!

Möte med Freja, Frida och Cissi vid St Eriksplan, och äntligen kände solen för att hålla oss sällskap! Jag kände mig faktiskt mycket bättre bara av det, men förmodligen även av maten, sömnen och the drugs. Vi vandrade till företaget Rewir, där vi mötte lärar-Erik och vårat intervjuobjekt (haha objekt!) som var en rätt skön och väldigt underhållande snubbe. Han använde sig av ganska speciella uttryck, som t ex när han pratade om sin pappa som körde typ någon stor SUV bil vilket var helt, enligt honom, "koko!" Går ej att återberätta, men jag kan ju säga att det var tur för mig som satt bredvid honom och kunde gömma mitt ansikte när jag skulle hålla mig för skratt, värre för Freja som satt mittemot honom och hade allvarliga svårigheter med att hålla masken.

Efter denna givande, och som tidigare nämnt underhållande, intervju var det dags att möta upp fina Josefin, som jag inte har träffat (träffat på riktigt, inte skol-träffat) på hundra år! Möttes upp utanför NK, sedan var det in där för att underklädes-shoppa. Återigen stöter man på en söt liten tant som stod framför oss i kön och som säger till kassörskan om oss, fast lika mycket till oss; Åh, tänk när man var sådär smal va? Haha hon var jättegullig, såna där små saker kan riktigt pigga upp ens dag. Inte just för saken hon sa, det var iofs också lite lustigt, men mer att folk tar sig mod och bryter dessa svenska barriärer och säger något till en främling på stan. Sånt tycker jag om.

Sedan vandrade vi vidare ner och hamnade på ett Italienskt ställe nere vid Biblioteksgatan, där vi fikade och babblade på i år och dar (behövs updates när man inte har träffats på 100 år ni vet). Alltid lika roligt att prata med Josefin, hon kan verkligen konsten att få en på gott humör. Vet inte hur hon gör det, men jag vill också lära mig det. I vilket fall som helst hann vi med en fönstershopping-tur i Sturegallerian och en mini-fika där till skönaste musiken (bl a Duffy, som ni hittar i videon här under), innan det var dags att skiljas åt. Sad but true.

På bussen hem sedan var jag på det bästa humöret jag har varit på hela veckan (tror jag, minns som sagt inte så långt) och så träffar jag dessutom min gamla lärare från högstadiet, som alltid lika glad och som alltid kallar hon en snuttegull och ljuvlig. Haha hon sprider energi omkring sig, så när jag kom hem kändes det faktiskt inte så tungt att sätta sig och skriva ett reportage, trots att det var fredagskväll och jag var tvungen att tacka nej till ett fest-erbjudande, för jag var på så himla bra humör.

Dagen efter, dvs igår aka. lördag, vart minst lika bra. Sov iofs bort halva dagen, men det behövdes, och när jag vaknade, runt 14 tror jag det var, åkte jag in till stan och mötte upp underbara Mal. Köpte jordgubbar på Hötorget (där vi stod o-impulsiva och rädda), vandrade ner till Humlegården, slog oss ner och skrattade och åt och babblade (det krävs updates även om det inte var 100 år sen man sågs) och smed planer, som alltid. I solen förstås, för ända sedan fredags förmiddag när jag mådde lite sämst har solen varit med mig som en uppiggande liten gul kyckling (va?). Härligt var det iaf, så det vart lite sorgligt när vi skulle skiljas åt eftersom jag skulle möta ma famille i Kista, men bra som hon är så sällskapade Mal med mig till Fridhemsplan, så vi hann med ännu lite skratt och även en del pojkspan. Not bad I must say!

I Kista blev det middag med föräldrar, N och A, as usual siktade jag in mig på cannelonin. När vi hade ätit klart var det off till bion, för vi skulle nämligen se.... Indiana Jones! Wohoo, hela min familj är Indy-fantaster, jag minns fortfarande när jag var liten och på lördagskvällarna när hela familjen var samlad (dvs. när pappa inte jobbade) beställde vi hem pizza från den enda pizzerian i Täby på den tiden som gräddade i vedugn, och sedan satt vi och kollade på Indiana Jones. Det var mys, men i lördags var också mys. Filmen var riktigt bra, om man bortser från slutet, och dessutom är min favvo-skådis Shia Labeouf (med i Disturbia, en av bästa filmerna ever!) med i den, så big lycka:D

Idag då, tjaaa det har väl mest blivit solande på taket, lite läsning också, sen bakade jag och Natta en tårta till mamma eftersom det var Mors dag, och vi köpte blommor också, var på Ica en sväng och handlade. Utöver det har dagen nog inte varit så mycket mer spännande, men skön och avslappnad har den varit och då behövs ingen spänning (I'm not Indiana Jones you know). Sen kolla jag lite på parlamentet before, som varje söndag, men det var väl ingen höjdare idag. Nu ska jag sova så jag orkar upp imorgon, har idrott första lektionen, inte mest lockande men det ska väl gå, sen blir det projekt resten av dagen. Får se vad vi hittar på då.

Hahaha så mycket för en kortare sammanfattning, men sov så sött allihopa, det lär ni nog göra efter den lååånga och uttröttande läsningen, men jag behövde skriva av mig så jag är nöjd, iaf så hörs vi kanske imorn, puss!


Lyssna på Duffy och njut! Hon låter lite som en blond Amy Winehouse (för man hör ju så mycket att hon är blond, haha)