guldsilverkoppar

...för the long lost blogg-drottning (what?) att återuppta sitt meningsfulla (what igen?) bloggskriveri. Yes det stämmer faktiskt, jag (för er som inte förstod det syftade jag på mig när jag skrev long lost blogg-drottning, jag förstår att det inte kan ha varit lätt att lista ut) har efter diverse påtryckningar (läs: 2, eller möjligtvis 3 personers önskan, om man räknar in mig själv) insett att det inte går att skjuta på det längre. Det är slut på sommarlovet, och därmed även slut på bortförklaringar till att inte blogga, även om det inte finns något vettigt att skriva. Så från och med nu kan ni räkna med nya regelbundna meningslösa inlägg med mindre än 3 månaders mellanrum (yey, grattis till er ca 2 bloggläsare). Det var väl allt jag hade för tillfället (you get my point med meningslösheten?) men vi hörs ju snart igen!

Jo förresten, kom på, jag hade ju faktiskt en viktig (notera min definition av viktig) nyhet att deklarera: min rosa lilla baby, aka. nokia 611, har nu officiellt avlidit. Det tynger mig att behöva tillkännage detta, men jag tror att vi alla kände på oss att slutet var nära. Dock har jag ett i sorgens stund något glädjande besked, och det är att jag tror att jag har valt ut en värdig efterträdare till min bebis, och den ser ut såhär:

Vad tror ni, kommer den klara av ansvaret som ersättare till the best (=snyggaste) not so working phone in the world? Vi får väl helt enkelt hoppas och se!

Nu ska jag fortsätta lyssna in mig på Sugarplum Fairys nya album som underbart nog ligger ute på deras myspace (www.myspace.com/sugarplumfairyborlange) och sedan gå och lägga mig. Sov så gott alla ni förkylda och oförkylda barn där ute, puss!


ps. vad gäller regelbundenheten med mina inlägg har jag ännu inte lovat något annat än mindre än 3 månaders mellanrum, vilket tekniskt sett skulle kunna betyda 2 månader och 29 dagars mellanrum. Dock ska jag försöka skriva betydligt oftare, men för att inte få upp era (2 personers) förhoppningar tänker jag inte avge något löfte, just so you know:P

Jag skulle även vilja passa på att be om ursäkt för min extrema över-användning av paranteser, men dom är helt enkelt en del av mig så det är bara att vänja sig, om ni inte redan gjort det... Blir det för komplicerat kan ni ju alltid hoppa över att läsa paranteserna, men då kommer ni inte förstå mina innersta tankar och syften lika väl, och det vet jag ju att ni vill, so you better read 'em anyway!:D

ps igen. lite kul att mitt "ps." blev typ längre än det egentliga inlägget. Förlåt, bara en liten reflektion av mig, jag ska sluta nu...